Valpsjuka är spridd över hela världen. Det är en livshotande sjukdom. Inkubationstiden, d v s tiden från det att hunden smittas till dess sjukdomssymtom uppträder, är 3-6 dagar. Hundar i alla åldrar kan drabbas av valpsjuka.
Sjukdomen ger hög feber under några dagar. Kräkningar, diarré och sekretflöde från ögon och nos börjar sedan uppträda. Hunden tappar aptiten och kan senare också få sekundära bakteriella infektioner. Smitta sprids genom luften till andningsvägarna, men också genom munnen via kontakt med smittade djur eller föremål som en smittbärande hund varit i kontakt med.
I ett senare stadium av valpsjuka drabbas hunden ofta av hornhinneinflammation med sår på hornhinnan eller förhårdnad av trampdynorna. Ibland utvecklas också krampanfall. Överlevande hundar riskerar permanent nedsatt syn och luktsinne samt neurologiska skador.
Risken för utbrott av valpsjuka i Sverige är för tillfället mycket låg. Några fall inträffar varje år och då alltid på ovaccinerade hundar. Utbrott förekommer ibland i grannländerna. Det sker inte så ofta, något vi i stor utsträckning kan tacka vaccinerna för.
Valpsjuka kan drabba hundar i alla åldrar, men ses oftast hos unga, ovaccinerade hundar eller äldre djur som saknar tillräcklig immunitet genom otillräcklig vaccinering.
Valpsjukevirus är specifikt för hund. Det kan inte infektera människor. Däremot kan t ex mink, räv, iller och säl drabbas av sjukdomen och kan även som smittbärare upprätthålla infektionen i ett geografiskt område.
Infektion med hundens parvovirus
Parvovirus har funnits i Sverige sedan 1980. Parvovirus är ett av de minsta virus man känner till. Det är stabilt i närvaro av många ämnen som förstör de flesta andra sjukdomsalstrande virus. Om parvovirus en gång fått fäste i omgivningen, t ex i en kennel, är det mycket svårt att bli av med.
En infekterad hund utsöndrar virus med avföringen och smittar på så sätt andra hundar. Virusspridning sker under en kort tid då den smittade hunden ännu inte börjat visa tydliga symtom på sjukdomen. Inkubationstiden är 3-14 dagar vid smitta mellan hundar. De första symtomen visar sig främst som kräkningar samt diarré och hunden kan få allvarlig vätskeförlust.
Valpar som smittas tidigt kan drabbas av hjärtmuskelskador. Dödligheten varierar, men är vanligare hos valpar.
Sjukdom orsakad av infektion med parvovirus kan drabba hundar oavsett ålder. Unga valpar är mest känsliga. Djur kan fungera som ”friska bärare” av virus. Parvovirus är mycket eller t o m extremt smittsamt och utsöndras i stora mängder med diarré och kräkningar. Virus kan också utsöndras någon eller några dagar innan djuret får tydliga symtom. En människa kan gå genom en kennel – där parvovirus finns – få smitta på sina skor eller kläder, och kan på detta sätt föra virussmittan med sig till en annan miljö med mottagliga hundar. Revaccination årligen eller vartannat år mot parvovirusinfektion är en god regel.
Hundens parvovirus kan inte smitta människor.
